Dellenit.se

 

Historia

Här blandas övergripande svensk historia med historiska fakta mer inriktat på området kring Dellenbygden.

Riksantikvarieämbetet startade 1938 en inventering av svenska fornlämningar och har funnit miljontals enskilda lämningar. I dellenbygden har bland annat ett projekt som kallas Skog och Historia genomförts för att samla information om lokala färemål eller platser. Många gamla byggnader, kolmilor och spår av flottning av timmer har hittats och dokumenterats. Detta har gjorts genom Skogsvårdsstyrelsen som velat bevara lämningar innan avverkning gjorts i skogsområdena. Det egna intresset ökade genom att själv vara en del av projektet.

För ca 90 miljoner år sedan träffade en meteorit dellenbygdsområdet. Kratern som bildades var ca 19 kilometer i diameter och vid meteoritens nedslag uppstod en sådan mängd energi att berggrunden smälte. Det råder osäkerhet angående hur stor meteoriten som slog ner varit, olika källor nämner olika storlekar, men de flesta är överens om hade en diameter på ca 1 km. Under istiden var landet täckt av ett kilometertjockt lager av is. När sedan isen smälte i slutet av istiden (ca 10.000 år sedan) skapades Dellensjöarna. Geologiska forskare undersöker nu om energi kan utvinnas från dellens krater, om det är möjligt lär framtiden utvisa och kan då medföra en stor industri för miljövänlig energiutvinning i bygden, som om teorierna stämmer, kan ge energi åt dellenbygden och ett flertal orter runt omkring.

Norden har varit täckt av is minst fyra gånger och då mellan 10.000 och 100.000 år i olika omgångar. När sedan isen smälte skapades dellensjöarna. Området var under istiden täckt av kilometervis med is. Havets strand var för länge sedan nära Dellenbygden, numer återfinns havslinjen ca 2 mil längre österut pga landhöjningen efter att isens tyngd försvunnit från området. De södra delarna av Sverige besöktes så snart isen försvunnit från området. De tidigaste fynden av pilspetsar och flintaredskap har på svensk mark hittats vid Finjasjön i Skåne och är ca 12.000 år gamla. Avsmältningen av isen ökade i hastighet och för ungefär 9300 år sedan var isen bortsmält i Hälsingland, det dröjde dock ytterligare ca 3000 år innan isen helt försvunnit från de norra delarna av skandinavien. De första spår man funnit efter människor kring bygden härstammar från stenålderstiden.

Området har långt tillbaka varit utsatta för en hel del jordbävningar och flera Tsunami:s har dragit fram. För ca 9600 år sedan skapades en våg som var 10 meter hög och svepte genom landskapet. Det finns spår av starka jordbävningar för ca 6000 år sedan. På richterskalan skulle den troligen hamna på 8,5 vilket motsvarar mer än flera av de jordbävningar som varit orsaken till de värsta katastroferna under senare år.

De första som kom till Sverige hade inga fasta bosättningar och anpassade sina liv efter tillgången av bytesdjur. Huvudsakligen livnärde sig jägarna på jakt, fiske och insamlande av det naturen hade att erbjuda. De främsta bytesdjuren var under tiden älg, säl och bäver. När isen försvunnit i norra Sverige var de första människorna tidigt på plats för att se vad de nya landområdena kunde erbjuda. Områdena i närheten av kust och älvar gav det bästa utfallet för fiske och jakt, samtidigt som mycket fanns att samla ihop i skogarna. Främst användes fångstgropar för att fånga älgarna, i norra Sverige har ca 30.000 sådana gropar hittats. Under 1860-talet förbjöds denna form av jakt, men ett men många av dessa gropar finns fortfarande att beskåda i Dellenbygden.

7000 år f.kr låg stora delar av Gästrikland fortfarande under vatten efter isens avsmältning. Landet höjdes dock allt eftersom och nya landområden blev då tillgängliga. De tidigaste boplatserna i mellersta Norrland har många redskap hittats vilka främst har tillverkats av kvarts och kvartsit. De första personerna som kom till Hälsingland var främst från södra Sverige och från atlantkusten (Norge). I norra delarna av landet har fynd som gjorts främst kommit från Ryssland och Finland.

Den svenska historien är väldigt kort, jämfört med länderna längre söderut i Europa och övriga världen. På våra breddgrader kan man säga att tiden då personer börjar vistas området kan påbörjas med jägarstenåldern för att sedan övergå till bondestenåldern med fler fasta bosättningar. De första bönderna har det hittats spår efter från ca 2000 år f. kr. i mellannorrland, men det dröjde till kring år 0 innan jordbruket på allvar tog fart.

Under bronsåldern 1800 till 500-talet f. kr. bosatte sig många människor i norrland. I söder- och mellannorrland finns några efterlämningar från jordbruk och boskapsskötsel. Längre norrut har främst lämningar jakt- och fiske hittats och jordbruket var inte utbrett där.

Järnåldern sträcker sig från 500 år f. kr till 1050 e. kr, varav de sista 250 åren betecknas som Vikingatiden. Termen Viking användes inte förrän under 1600-talet för att beskriva de skandinaviska sjökrigarna. Det var under 1600-talet som de isländska skrifterna blev kända i Sverige och då uppmärksammades Vikingarnas bedrifter på allvar och under 1700- och 1800-talet fick dessa skrifter / sagor stort genomslag i landet, vilka ofta förskönade bilden av våra förfäder. I ett flertal skrifter har även vi nordbor framtställts som direkta ättlingar till Noak genom anknytningar till Bibeln. I slutet av 1600-talet kom skriften Atlantica ut av Olof Rudbeck, vilken förklarade att Atlantis "det försvunna riket" egentligen var Uppland med Uppsala i centrum.

I norrland har många fynd av fasta bosättningar och jordbruk gjorts under perioden 500 år f. kr. till år 0. Under denna period var klimatet sämre och ej gynnsamt för odling, visar studier från olika mossar. De visar att temperaturen var låg och det var mycket nederbörd under tiden, vilket ledde till att jordbruket återgick till de mer sydliga delarna av landet istället.

Framställningen av järn påbörjades redan i slutet av bronsåldern men det var under järnåldern som det verkligen tog fart. Före år 0 var det främst i Västergötland, Småland och Jämtland som produktionen pågick. I Gästrikland, Dalarna och Jämtland var produktionen stor mellan åren 200 till 600 e. kr. Hälsingland, Dalarna och Gästrikland dominerade sedan mellan 600 och 1000-talet.

Gene Fornby (ursprungligen från ca 100 till 400 år e. kr.) som ligger nära Örnsköldsvik är kanske en av de mer kända järnåldersbosättningarna, där en liten by har återuppbyggts upp med vägledning av fynd på platsen. Under uppbyggnaden har samma teknik och material använts som de ursprungliga bosättarna använde sig av då de från början uppförde sina boplatser. Det är även från denna tid man funnit de första tydliga spår efter gränsdragningar mellan exempelvis olika byar och deras åkermark.

Under 1700- och 1800-talet var det febril aktivitet i Hälsingeskogarna för att ta fram kol, framförallt till Movikens Masugn. Det finns många exempel på natursköna vyer kring dellen, ett populärt besöksmål är även de många fäbodvallarna som finns runt om i bygden. Kännetecknen under senare år har varit de berömda Hälsingegårdarna som har byggts upp av bönderna på plats. Det är en rikt kulturell plats och i nutid har mycket uppmärksamhet riktats mot Spelmansstämmorna, de största är Delsbostämman och Bjuråkersstämman, men även Norrbo har sin egen "hemvändarträff".

 

 

Dellenit Produktion© 2007 - 2016 Dellenit.se